Bloggreflektioner

Att ha bloggat under ett läsår har satt sina spår. Jag gillar bloggen som verktyg, som dagbok och som minnesanteckningar. Jag har kanske inte varit den flitigaste just i denna blogg dock. För att lära mig och riktigt nöta in datavana startade jag en julblogg i höstas. I den gjorde jag ett inlägg varje dag under några månader tills i mitten på januari då ju julen fick ett naturligt slut. Jag lärde mig mycket under den resan och har nu försökt att lista ner mina erfarenheter.

Det är viktigt att brinna för det ämne man bloggar om annars orkar man inte skriva varje dag.

För att få nya läsare bör man kommentera på andras bloggar och alltid svara på andras kommentarer.

Det tar oerhört mycket tid att hålla bloggen vid liv.

Att någon med större blogg länkar till dig i sin blogg innebär ett stort uppsving i läsarstatistiken.

Om du helt plötsligt inte kan lägga in bilder beror det förmodligen på att du tryckt på knappen Redigera HTML en gång för mycket.

Jag har fått virtuella vänner i hela sverige och några i utlandet.

Jag är nog rätt fast i detta och kommer att julblogga även denna vinter men har även blivit sugen att börja med en mer allmän blogg. Det är ju ett ypperligt sätt att föra dagbok på. Den stora frågan är dock som alltid hur öppen vill och kan man vara? Detta tål att funderas på.

Lite bilder från mitt klassrum

Ettor i formsalen

performance i bildsalen

Väntan på nästa redovisning i bildsalen

Bildsamtal kontra skulptursamtal

Bildsamtal om tredimensionella ting

Jag har funderat en del kring skillnaden mellan att prata om skulptur och form och att prata om bilder. Är det någon skillnad?

Jag har kommit fram till att jag tycker att det finns en stor skillnad. När man pratar om en bild av en skulptur försvinner det som skulpturens språk handlar om. Att mötas av det tredimensionella rent fysiskt, hur det påverkar mig och andra, hur vi rör oss i förhållande till objektet är något av vad det handlar om. Det spelar även en stor roll var vi möter objektet/skulpturen. En skulptur på en upphöjd plats i en park har ett uttryck och en installation på ett galleri har ett annat.  Men det handlar hela tiden om att vi möter objekten rent fysiskt att vi kan gå runt och förhålla oss till det tredimensionella. Jag tycker att det känns väldigt svårt att prata om skulptur genom att bara titta på bilder på skulpturer. Bilder på tvådimensionell konst upplever jag att det är enklare att få in i alla ramar om bildsamtal som finns att tillgå. Men hur ska man då göra när man inte har tillgång till annat än bilder och en 60 minuters lektion där de även ska hinna arbeta praktiskt. Jag tror på att både göra rent fysiska övningar där eleverna är delaktiga och tvungna att förhålla sig till olika objekt och att titta på bilder av det tredimensionella.

Jag var med om ett skulptursamtal när jag var 20 år som blev en verklig aha upplevelse för mig. Jag gick då en förberedande konstskola i Stockholm. Det var fikarast och vi satt en sex till sju personer runt ett rektangulärt bord i ett kafè som tillhörde skolan. Plötsligt började våra lärare ta allas koppar och de peppar och saltkar som fanns på bordet och flytta runt dem på olika vis.

Sedan sa de:

 - Vad händer nu?

-          Om jag ställer tre kaffekoppar i ena hörnet och salt och pepparkaren i mitt på vad händer då?

Vi elever började fundera och var rörande överens om att kaffekopparna kände sig utanför.

-Varför då?

Så fortsatte vår fikarast, de flyttade runt saker på en yta för att visa på hur man kan få fram olika uttryck genom sakernas placering. Själv ringde jag min pappa och bad honom såga till järnbitar

I olika storlekar. Dessa bitar satt jag sedan och flyttade runt för att hitta det optimala uttrycket. Jag höll på i ett halvår. När jag sedan var nöjd svetsade jag fast dem och sökte med dem till konsthögskolan. På en genomgång av våra arbetsprover under vårt första år höll en teori professor en jämförelse mellan mina kantiga järnbitar på små järn ytor och Rodins stora skulpturer av människomöten. Så de flyttade kaffekopparna blev till brons skulpturer av Rodin och jag hade lärt mig massor på vägen som jag har nytta av än i dag både i mitt arbete som konstnär och som lärare.

Jag har under några tillfällen gjort samma sak med mina elever. Det fungerar bra om det är en trygg och liten grupp på estetprogrammet. Jag har dels gjort uppgiften vid ett matbord med befintliga objekt och ibland med tillsågade mycket enkla kantiga bitar. Resultaten blir olika. Det är lättare för eleverna att tänka konst när det är förberedda bitar. Det kan bli lite för mycket för en del när man börjar prata om tallrikar och glas som är utanför.

En annan skillnad mellan skulptur och bildsamtal är rörelsen. Att prata om skulptur och form innebär att man flyttar sig runt objektet. När jag pratar skulptur med eleverna slutar det alltid med att eleverna är uppe och går. Ofta står skulpturerna på bordskavaletter och eleverna kan själva snurra runt sina skulpturer när de redovisar men det räcker ändå inte. Det kan bli rörigt i klassrummet men det blir också en stor närvaro och ett engagemang när vi rör oss runt i klassrummet och pratar om de olika skulpturerna.

Nu är det ju så att jag ofta är hänvisad till fotomaterial trots allt när jag pratar om skulptur form och installationer. Men om eleverna har fått vara med om några redovisningar och genomgångar där vi rör oss runt objekten, där vi pratar om hur vi samspelar i förhållande till den tredimensionella konsten då kan eleverna få en aning om vad det handlar om genom att se på fotografier av tredimensionella objekt.

En annan kurs jag undervisar i är nutidakonst den kursen innehåller nästan uteslutande bildsamtal. Alla bilder vi ser skall analyseras, något som eleverna efter ett tag blir mycket skickliga på att göra. De har blivit drillade att först tala om vad de ser och sedan hitta meningar och bakomliggande orsaker. Detta gör att jag sällan känner ett behov av att prata om dennotationen för när jag gör det suckar eleverna och börjar rabbla upp det de ser på beställning. Vi pratar om performance under kursen. Det känns fel att bara prata om performance, man behöver uppleva för att förstå. Nu finns ju youtube som tur är där det finns mycket dokumenterat men jag ger även mina elever i uppgift att göra en egen performance. Redovisningarna och samtalen efter deras egna performance brukar bli både lite svåra och helt fantastiska. I dessa redovisningar är det viktigt att börja med att kunna bena ut vad det är vi har sett. Var det en konstnärlig händelse eller var det ett drama? Vad gjorde detta till ett performance? Vad var budskapet? Titeln? Lyckades personen få fram sitt budskap?

En av mina elever efter performancet pälstofsen.

Data strul

Har nu suttit en hel dag med Ylva på konstfack. Jag har lärt mig massor då jag arbetat på min hemsida i Weebly. Trodde att jag hade lagt upp massor med bilder i snygga bildspel... Men de vill inte visa sig och det verkar som att sidan har hängt sig. Det känns en aning tröstlöst då en dags arbete inte visar sig och det verkar som att jag får göra om allt ännu en gång.

Nya friska tag!

Visar här tre av de bilder jag försökte lägga upp... Det är utsmyckningar som jag har gjort på Södersjukhuset och i en park i Tensta.

Lite nybörjar photoshop!

Förra helgen hade jag och min man gemensam 40 års fest. En fest som gick i de udda instrumentens tecken. Det spelades på kohorn, näverlur, såg, fiol och som bilden ovan på bronslur. För mig var det lite av en premiär med bronslursblåsning men kul var det och mycket lät det! ( sen spelades det även lite mer vanliga instrument som trummor,elgitarr och bas också...)

Bronslurarna är exakta kopior av gamla funna exenplar från bronsåldern och är så ortoligt vackra att se på tycker jag. Jag tog in bilden i photoshop och lyckades att frilägga oss bort från all brokig bakgrund. Ska även försöka leka lite med bakgrunden framöver. Men nu är det dax för lite Koppfelt!

Fotodagar

Spindelmamman in action!

Två otroligt bra fotodagar. Jag har lärt mig mycket matnyttigt dels lite om kameran och sedan fått öva mig på photoshop som inte känns så skrämmande längre. Det kändes bra att prata om foto både tekniskt, konstnärligt, etiskt och innehållsmässigt. Känner mig peppad att fortsätta hemma med bilder och photoshop.

Animering

Efter två dagar av visst missmod fick vi till slut ihop denna film om Hen och dess liv... Jag Ylva och Martina prövade att ta stillbilder och sedan överföra i Imovie. Detta eftersom vi inte har tillgång till istopmotion på våra skolor. Det gick inte alls! När vi sedan gav upp i slutet på dag två och använde programmet trots allt gick det hur lätt som helst.

Nåväl nya tag... Jag vill lära mig moviemaker som är det vi har på min skola. Jag ska försöka testa detta under veckan.

Vad bör man publicera?

Det är jag som står på toastolen med lejonförkläde! De andra är min dagmamma och hennes två barn. Det är som jag tycker en underbar 70-tals bild. Dagmammans barn har i nutid publicerat denna bild på facebook och jag blev glad av att se den.

Jag har funderat en del på vad man kan publicera och inte. Ska man lägga ut bilder på barnen i bloggen eller inte? Många har alla sina bilder publicerade på facebook även mina vänner så har jag umgåtts med dessa händer det att jag finns med på bild så även mina barn. Jag har valt att inte lägga ut bilder på mina barn där man tydligt ser ansiktet på mina bloggar. Det har kännts bra så eftersom de inte själva är mogna att välja. Dessutom är min nioåring ganska uppskrämd av skolan om att man inte ska ha sin bild på nätet.

I helgen var jag på en 40 års fest och satt vid samma bord som en rektor som arbetar på en f-9 skola i norra Stockholm. Han ansåg att det var vansinne att inte publicera bilder på barnen på nätet. Ju fler bilder som publiceras desto ofarligare blir det ansåg han. Dessutom lät han bli att spärra datorerna från vissa program då han ansåg att de som vill kan ändå komma åt dessa. Det som är viktigt är att föra debatten om etik och moral ansåg han.

Jag håller med om att det allra viktigaste är att vi ska lära barnen etik och moral både på nätet och annars. Det var ju detta vi pratade om på förra träffen att även om vi inte kan all teknik så har vi andra erfarenheter som inte de unga ännu besitter. Ändå tycker jag att det är svårt när jag vet och har erfarit hur en arg och besviken tonårstjej lägger ut hemska bilder på sin fd vännina på nätet. Trots att det har undervisats mängder om etik och moral. Är man arg så är man resoneras det. Då vill jag bara förbjuda alltihop även om jag vet att det är både en barnslig och orealistisk känsla. Det som har brustit är väl vår förmåga som vuxna att få barn och ungdommar att se konsekvenserna.

Då min man har ett företag och håller på att nyanställa en massa vet jag att det första de gör är att gå ut på nätet och googla på de som söker. Det har hänt att de har blivit tveksamma till personer efter att ha sett bilder som de publicerats på.

Ja ja detta var lite funderingar såhär på tisdagsmorgonen. Vad tycker ni?

Måste skryta lite...

Min forna elev som jag har följt sedan hon var 16 år blev i tisdags bildlärare då hon var klar på konstfack! Hon gjorde sin sista praktik hos mig förra våren och i måndags hade jag turen att få se hennes slutarbete på konstfack. Så kul att få följa en elev och se vart de tar vägen!

Till min stora glädje som hennes gamla formfröken hade hon arbetat med skulpturer av tejp och plåster.

Fina Marianne!

Tankar efter en teoretisk IKT dag

Känner mig lite mosig i skallen efter en dag på konstfack. Dessutom den första efter lovet. I mitt huvud surrar det ord som digital kompetens, duktiga ikt användare, kritiskt tänkande, källkritik och var är lukten? Den norska text vi läste tills i dag kändes inte som något nytt och revolutionerande men den satte lite ord på begreppen.

Vår uppgift som lärare är att hjälpa eleverna att sovra bland all information och lära dem att se kritiskt på källorna. Det är något som jag som bildlärare gärna överlåter till svenskaläraren tyvärr. Men det gäller ju även bilder. Hur är bilden gjord? Vad hände före och efter att den togs? Vad kan syftet vara med bilden?

Jag har väldigt lätt att gömma mig bakom min okunskap om ikt men bör nog sluta med detta å det allra snaraste! Dels är jag faktiskt någorlunda kunnig nu jämfört med innan kursen började och dessutom är jag ju mer erfaren än mina elever i stort. Så nya tag med kritiskttänkande blir det i undervisningen framöver!

God natt vi ses i morgon